Vin + ost + Ray LaMontagne fixar en skaplig lördagkväll.
Och oavsett hur många folk som omger mig, hur många bekanta, underbara ögon jag speglar mig i, upptryckt bland svettiga, dansande kroppar, så känner jag mig ihålig och förlamad. Ensam och uråldrig. I wonder if it's a phase I'm going through.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment