Torsdagen kom, Ludde visste att han på torsdag kväll borde förbereda en föreläsning då han fredag morgon skulle gästföreläsa på fjärran ort. I sedvanlig ordning visade det sig att det fanns roligare saker att göra än att offra en kväll på förberedelser, så det blev lite panerad Edamerost och ett par tjeckiska öl istället. Stället heter Humlehof och är bra, tycker Ludde. Ludde kan sägas vara lite av en slarver, mer så än vad folk anar. Efter en stressig morgon och en snabb resa i första klass på X2000, under vilken Ludde försökte förbereda sig åtminstone en smula, så kom Ludde fram, något försenat. Ludde höll sin föreläsning som till stor del blev improviserad, ansvarig lärare utnämnde den till succé, och dagen verkade räddad. Ludde åt lunch i VIP-matsalen, maten var så dålig så han åt bara hälften - hur i Jesu namn kan man ens förstöra en entrecôte så? Visst var köttråvaran senig och eländig, men den behövde ju inte vara sönderstekt till skosula, och var fanns svartpepparn? Nåja, potatisen var åtminstone ätbar. Efter den undermåliga lunchen hälsade Ludde på några gamla lärare, för att snart stressa iväg mot stationen i en taxi. Ludde missade tåget med _en_ minut, så han fick återigen söka tröst genom att shoppa. Tvåhundra kronor senare steg Ludde ut ur en ostbutik, något gladare i hågen. Nästa tåg missade han inte.
På tåget mot den lilla hemstadens stilla lunk började Ludde känna allsköns förkylningssymtom: hosta, skumma känningar i halsen. Väl hemma blev Ludde även något snuvig och fint ont i lungorna. Ludde tänkte, FUCK, jag är körd. Kommande jobbvecka blir intensiv, och han ville verkligen inte bli förkyld. Ludde valde att svara nej på krogmingelsinbjudan (trist) för att ligga nerbäddad och dricka te, i kamp mot den potentiella förkylningen.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment