En lovsång till krediter

I onsdags på jobbet var det första Ludde hörde när han kom in på avdelningen ett hostande. Ett välbekant hostande. Det var den näst intill kroniskt förkylde kollegan (KFK) som var tillbaka - oro - förkyld är ju inte bra att bli, så Ludde höll sig på behörigt avstånd från KFK under dagen. Ludde hade redan varit förkyld flera gånger på hösten, och det finns ju trevligare saker att ägna tiden åt än att snyta sig och hosta. Dagen gick, inte mycket särskilt intressant hände Ludde, utöver lite shopping. Denna shopping som numera har sprängt alla rimliga gränser, men den fungerar. Ljuva eskapism. Kanske borde Ludde söka dokusåpahjälp? Dråpslaget mot Luddes ekonomi kommer säkerligen att visa sig vara införskaffandet av rejäla krediter, men en sann homo economicus kan väl inte säga nej till räntefria lån, även om de bara är på 45 dagar? Aldrig förr har Ludde haft så stora skulder. Nåja, så länge Ludde shoppar känner han ingen ångest.