När orden fattas mig, när jag inte orkar andas och hjärtat knappt orkar slå, när jag känner mig för gammal och trött för att leva, när jag liksom snubblar till och tappar greppet om hoppet och låter det snirkla iväg upp mot himlen i en röd ballong, ja då pluggar jag igen öronen och kurar ner mig under en filt av smekande musik. Så det gör jag nu; vänder mitt döva öra mot världen.
Godnatt.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Vill du ha en ny ballong av mig?
Post a Comment